Den 29 juni firar Kyrkan alltid Petrus och Paulus högtid. I år fick denna högtid en speciell dimension eftersom Paulusåret fick sin början på vigilian till denna högtid. Kyrkan vill att vi under ett år tillsammans med Paulus skall tränga in i Kristus-mysteriet och förvandlas allt mer av det. Paulus kan hjälpa oss att få en allt djupare inblick i Kristi inre och bli förvandlade av detta mysterium. Liksom han som var en Kristi förföljare kan vi bli allt mer omvända och så verkligen bli Kristi efterföljare. Paulus har en enastående förmåga att hjälpa oss att lära känna Kristus inifrån. Hans brev är en outtömlig skatt för den som verkligen vill leva i Jesu närhet och efterföljelse. "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron". Dessa Paulus ord i det Andra brevet till Timotheos (4:7) kunde vara en lämplig första vers att tugga på. Här pekar ju Paulus just på det som är så svårt för oss idag, vi som är så ombytliga och flyktiga i våra föresatser. Tron är en kamp och om vi vill följa Kristus måste vi kämpa mot vår egen lättja, världens attraktionskraft och frestarens alla lockelser. Först när vi börjar ta trons kamp på allvar, märker vi också hur allt och alla tycks vilja få oss att fly fältet. "Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att jag ända till slutet skulle få bära fram mitt budskap och alla folk skulle få höra det" (2 Timotheus 4:17). Paulus hjälper oss att förstå vår kallelse att bära ut budskapet till allt och alla i vår närhet. Alla döpta är medansvariga för att evangeliet skall bäras ut till världens yttersta utkanter.

Den armenisk katolska gemenskapen i Sverige som vi känner den idag är kanske ung sett till åren, men dess band med Sverige går så långt tillbaka som till 900-talet. Enligt en svensk legend från 900-talet var en sjöman som hette Petrus så tagen av en armenisk prinsessans skönhet, att han reste till Armenien och gifte sig med henne.Spår av det armeniska inflytandet ses i många svenska litterära verk och forskningsdokument, speciellt under medeltiden. Men trots de många anknytningarna finns det lite eller inget nämnt av någon verklig och kontinuerlig armenisk närvaro i Sverige förrän under 1700-talet när bättre dokumentation hjälpte till att uppteckna banden mellan Armenien och Sverige.Familjen Mouradgian eller Mouradgea d’Ohsson är väl känd av svenska historiker. Demirjian och Anastatsi familjerna också är väl kända av svenska diplomater.Den armenisk katolska gemenskapen i Sverige är inte stor. Vi är 150 familjer spridda över Sverige.

Det var från Syrien som Apostlarna Taddeus och Bartolomeus kom till Armenien. Armenien som helhet omvändes till kristendomen genom Gregorius Upplysaren (Krikor Loussavoritch) år 301. Tiridate var den första armeniska kungen som blev kristen.Gregorius Upplysaren, som vigdes till biskop av Metropoliten Leontius i Cesarea i Kappadokien, sändes för att upprätta en hierarki i Armenien. Traditionen säger att Gregorius också begav sig till Kyrkan i Roma för att manifestera sin katolska (universella) tillvändhet.Under 400-talet var sankt Isaak och sankt Mesrob framstående. Den förre var överhuvud för den armeniska kyrkan, den senare bidrog med det armeniska alfabetet år 405. Dessa två personligheter och deras lärjungar grundade den armeniska nationens guldålder. De skapade den klassiska litteraturen, riten och liturgin. Den heliga skrift (Bibeln) och skrifterna från de mest framstående kyrkoledarna som Ireneus, Afrem, Basilius och Krysostomos översattes till klassisk armeniska.År 1742 blev armeniska katolska kyrkan erkänd av kyrkan i Rom.